Puh! Knasigt värre blev det.. Jag vet inte.. Jag kanske kräver för mycket, eller så gör jag inte det. I min värld är ord tunga. I mångas värld är ord lätta och flyktiga. En börda och en otrolig tillgång har landat i mitt huvud. Så ser jag det. I kärlek är det så mycket som inte sägs med ord. Ibland är det det enda jag har. Ord som låter själlösa. I en extrem situation (distanslövers) blir detta tyngre än bly. Min älskade har det svårt och jag är kall som osten på frukostbordet. Och jag kan vara kritisk. I min värld är det enda jag kräver respekt för den som jag har blivit och är. I hans värld är min kritik ett bevis på min bristande kärlek. Jag tror och hoppas att vi kommer runt det. Det känns så bra. Vi är tillsammans igen och jag kan inte få nog! 

Svar på knöl och pappa - positivt. We will live! 

Nu har det gått en tid. Det har varit tufft och vi har stött på patrull i form av livet.. Jag går och väntar på besked om en knöl på handen, pappa väntar på undersökning av magen.. Jobbet är intensivt och kräver min totala närvaro. Var finns energin som jag ska ge till min älskade då? Han saknar den och missförstår min slutenhet och trötthet. Jag försöker att med ord visa att det inte är oss det är fel på. Jag får cellskräck av kramar. Den onda cirkeln är igång. Jag känner mig otillräcklig och jagad, han känner sig förbisedd och oälskad. Jag är inte så kramig i vanliga fall, och när skallen är full försvinner behovet helt och övergår nästan i fobi. Hur förklarar man det för en partner som man vill ska stanna? Jag tror iaf att mitt budskap gick fram innan han åkte för denna gång. Nu är jag ensam i över en vecka. Sist såg jag nästan fram emot det för att jag hade så mycket att fixa. Den här gången vet jag inte vad jag tycker. Det är nog bra för mig att få samla mig och bara möta de krav som jobb och barn ställer ett tag. Jag kanske kan landa i livet, så som det blivit. Jag känner en malande stress i mig, samtidigt som jag inte vet vad jag ska hitta på. Klurigt värre! Förhoppningsvis får jag positiva besked om knölen i veckan, det kanske får en del av spänningen att avta. We''ll see..