Puh! Knasigt värre blev det.. Jag vet inte.. Jag kanske kräver för mycket, eller så gör jag inte det. I min värld är ord tunga. I mångas värld är ord lätta och flyktiga. En börda och en otrolig tillgång har landat i mitt huvud. Så ser jag det. I kärlek är det så mycket som inte sägs med ord. Ibland är det det enda jag har. Ord som låter själlösa. I en extrem situation (distanslövers) blir detta tyngre än bly. Min älskade har det svårt och jag är kall som osten på frukostbordet. Och jag kan vara kritisk. I min värld är det enda jag kräver respekt för den som jag har blivit och är. I hans värld är min kritik ett bevis på min bristande kärlek. Jag tror och hoppas att vi kommer runt det. Det känns så bra. Vi är tillsammans igen och jag kan inte få nog! 

Svar på knöl och pappa - positivt. We will live!