Joråsatt.. Det blev som det blev och gick som det gick.. Jag skulle vara värsta snälla tjejen och allt.. Sen krasch! Depressionen är tydligen min trognaste följeslagare i livet. Varför kanske man vet, men hur man kan peta denne ovälkomne livskamrat tvistar de lärde om.. Jag motar honom i grind mha medikamenter. Dessa får mig att fungera lite sämre som kvinna och detta kan tolkas som bristande kärlek och engagemang av somliga.. Typiskt! Fiffig som jag är tar jag bort ett piller om dagen. Effekten låter inte vänta på sig. Min kära är lycklig igen och jag hänger med bra ett par dagar, glad som en lärka. Sen hinner verkligheten ifatt och jag kraschar igen. Två veckor fick jag känna mig fri från ovälkomna tankar om ett snabbt avslut, sen kom det, med min hjälp, tillbaka.. Hur man än vänder sig har man ändan bak.. Jag är inkapabel att visa mannen i mitt liv den kärlek jag känner. Punkt jävla slut. Nu måste jag, för att värna om mitt liv (varför, egentligen?), knapra bedövningsmycket medicin igen.. Numb! Jag bad om hjälp att komma i kvinlig stämning.. Vi får se hur det går. Inget är fel, men jag är lite halt. Det känns förjävligt att min främsta uppgift är att bevisa något som för mig är självklart.. Att jag älskar honom. Vissa människor kanske inte kan ta sånt utan att man trycker upp det under näsan på dem hela tiden, men jag kan inte leva så. Jag menar väl ändå inte att man ska ta kärleken för given, men jag tycker nog ändå att man inte ska ifrågasätta den hela tiden. Då blir det tungrott.. Jag ser ingen annan.. Så illa är det. 

Varför, varför, varför kan jag inte funka? Jag är inte så paj. Inte alls. Det mesta av destruktiv natur är borta ur mitt liv. Jag går på den relativt konstruktiva vägen. Ändå! Ner som en pannkaka.. Ibland funderar jag.. Hur länge orkar man? När jag mår bra och stoppar i mig piller försvinner känslan av meningslöshet. Det är ett mirakel varje gång och jag kan knappt se det andra, det mörka. Aa.. det är rundgång.. Nu är iaf kaoset tillbaka och jag fattar inte hur jag ska kunna arbeta eller leva. Om några dagar kommer det att gå över. Vad kämpar jag för? Vilket är målet i denna kamp? Nu skiter jag i't och hoppas på bättre mående.. Natt!